Det blev myskväll! Yaay! Jag lyckades ragga upp subway-gänget, bestående av Sandermo, Josse o Sanna. Det blev 1 kg godis, chips och illamående magar, hehe. Vi såg filmen Friends with Benefits, den med Justin Timberlake och Mila Kunis. Den var faktiskt riktigt bra! Samma story som No strings attached, dock har jag hört av en vän att den första var påtänkt långt föreden andre så den ska inte ses som en rip-off, snarare tvärtom. Måste ju se den andra nu så jag kan ställa mig någonstans, men jag gissar att Friends with Benefits är bättre, det tycker iaf min magkänsla, hehe. Här får ni en skön gammal goding som spelades i slutet i filmen:
Semisonic – Closing Time
Undra om det verkligen är så att man måste bli kär i sitt kk? Jag har aldrig prövat men typ alla mina vänner har ju haft det och det verkar ha gått bra. Men tänk om man har ett sånt där riktigt bra kk, som du kan prata o umgås med, då fan tror jag inte det dröjer länge innan man går officiellt. Men om det typ är nån man bara använder som booty-call och sen inge mer då tror jag det kan funka. Men så fort man börjar prata med varandra o lär känna varandra så kommer nog känslor uppstå. Men blir man kär då? Beror det på känslor blandat med sex? Är sexet "boven" då? Ja menar bara för att du har en riktigt skön killkompis och du kan dela allt med honom betyder det inte att man blir kär, men skulle du ligga med honom, skulle det kännas annorlunda då? Gud vad snurrigt det här blev...
Aja, se filmen iaf, den var klart sevärd!
Nu ska jag plugga lite sen bär det in mot stan för att träffa Matilda för en fika och sen kanske gymmet, kvällen ska spenderas med min vän kurslitteratur, höhö.
Mata ne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar